this place you know.

”You know, they say that there is a part
of the human chest that if you strike it hard enough
the person’s heart explodes. This sounds like such a lie
that I have to believe it’s the truth. If I were sci­ence,
I’d never tell any­one where this place is. If I were sci­ence,
I’d have named this place after you.

du frågade mig om kärlek. jag visade dig mina bara ben mot de vita lakenen.

”I heard what you said. I’m not the silly romantic you think. I don’t want the heavens or the shooting stars. I don’t want gemstones or gold. I have those things already. I want a steady hand, a kind soul. I want to fall asleep, and wake, knowing my heart is safe.”

Shana Abé

next time we meet inside a pop song.

I wanted to write “stay”
on your sides, surround
your bed with oceans
of salt. I hope he folds you
into a fox, loves you
like a splintered arrow,
brandishes the kill
of your lips. May the bouquet
of your hips wither.
May the wolves
forget your name.

— J. Bradley

i look back.

”I look back over what I’ve written and I know it’s wrong, not because of what I’ve set down, but because of what I’ve omitted. What isn’t there has a presence, like the absence of light.
You want the truth, of course. You want me to put two and two together. But two and two doesn’t necessarily get you the truth. Two and two equals a voice outside the window. Two and two equals the wind. The living bird is not its labelled bones.”

don’t you let me go tonight.

ge mig några mer kvadrat.

om vi kunde drömma skulle vi drömma det här.

2011

this was the year it all would happen.

du sa: baby baby baby.

han cyklar gata och gata ned inatt för att leta efter något han glömt.

han dricken mjölken direkt från paketet och gråter i takt till musiken.

i hans sovrum finns planscher på monroe och kennedy.

han undrar i stillhet varför året inte är 1963.

om nätterna tar han fram kartor och drar med fingerspetsen längs floridas sydligaste del.

på morgonen klär han på sig vita short och en t-shirt med stålmannen.

drar handen genom håret och dricker juice direkt från paketet.

han cyklar gata upp och gata ned för att leta efter något han glömt.

kan det ha varit under biologilektionen kanske efter gymnastiken.

var det när laura gick in genom dörren eller när mamma skrek det där hemska skriket.

var det före eller efter han la sig ned på golvet brevid bobby den gamle taxen

och skakade så att polismannen var tvungen att dra honom från golvet.

var det när den där konstiga damen i det vita rummet frågade honom

om han mindes något som han faktsikt glömde allt?

var det när laura gick in genom dörren eller efteråt när hon gick ut.

när mamma skrek det där hemska skriket.

en gul postit lapp på kylen ”glöm inte köpa mjölk älskling, kram pappa”

 

/ana maria

daniel, din fru får inte komma in här

daniel, din fru får inte komma in här

 

han tänker 3 veckor till på socialbidrag

han tänker på mamma och mashmed och alla andra killarna

och karim

han tänker på nummerlappar och kötid

han tänker på fabresca och johannes

på deras dotter yasmin

han tänker på plommonträd och äppelblommor

på doften av syrén

på händerna hos sin mormor

på betongen under hans fötter

 

daniel, vad tänker du på när du inte har något kvar att tänka på?

 

stenen

gräset under fötterna

bergen vid sluttningen

lekarna som barn

nu handla 1 för 2

barnmat

kellog’s cornflakes

mjölken som rinner ned i strupen

solen på ryggen

du var bara barnet

 

daniel, din fru får inte komma in här

daniel, din fru

hon får inte komma

in här

 

blodiga händer

liksom törstigt leende

vissa firar segrar

andra har ett nederlag

så hårt över sina skuldror

att benen inte orka bära dem

 

räknar sorger

tittar ned i händerna

fem minuter kvar

skriv på det här

ett till

det stämmer inte

jag är ledsen

välkommen åter

 

det luktar friterat hos yusef

det spelas hög musik från stereon

8-5 det har aldrig varit något för mig mannen

du kan inte höra dig själv säga orden

yusef skrattar

men du vet att han inte sover om nätterna

hans mamma sa det

hans syster sa det

yusef säger håll käften

vad vet dem

förortsromans

skulle inte tro det

 

daniel, din fru får inte komma in här

daniel, hör du mig?

din fru hon är inte välkommen här

 

i badhuset

barnen som skrattar

lilla yasmine bara tre år

johannes köpte en flytväst åt henne

rädd inte för att hon ska drunkna säger han

men för att hon inte ska kunna hålla sig över ytan

samma sak mannen

saksamma

detsamma

johannes med yasmine i sina armar

hör du hört något nytt

papper efter papper

stämpel

badvakten med vänsterfoten

i den korallblå vattne

det turkosblå

nej det stämmer inte

med vänsterfoten i vatten

daniel som tänker

dö din jävel

kommer på sig själv med att skämmas

 

hur länge har han väntat

20 minuter

ett år

en evighet

sedan han var barn

betong

solen på ryggen

han var ett barn då

du var ett barn då daniel

hur länge har han väntat

 

daniel, din fru får inte komma in här

daniel, din fru får inte komma in här

 

daniel, vad tänker du på?

när du inte längre har någon annat att tänka på?

 

jag tänker på henne. på bergen. på gräset.

på yasmine när hon skrattar.

på johannes.

på yusef.

på allt annat.

på precis allt annat.

 

fan.

klockan vad är klockan?

hur länge har han väntat?

välkommen åter.

tyvärr det finns inget vi kan göra.

daniel, hör du det?

det finns inget vi kan göra.

 

daniel, det finns inget de kan göra.

hör du det?

 

 

daniel, din fru hon får inte komma in här.

 

/ana maria